Med yttersta kraft och med min hjälp lyckades vi ta oss till COOP tvärs över gatan där jag bor. Flera i huset går med rollator eller sitter i rullstol. Jag gick senare ut och skottade någorlunda rent så hyresgästerna kan handla mat. När ska kommunerna börja tänka på fotgängare, rollatister, rullister och synskadade? Det ser lika bedövligt ut i Ängelholm.

Bilden visar före och efter i Höör på S. Torgatan 2&3.

Årtionden efter årtionden protesterar rörelsehinderförbunden, synskadade och pensionärsföreningar om den dåliga snöröjningen på trottoarer och övergångsställen. Utan nämnvärda förbättringar! Är beslutsfattarna obildbara?

Bilden visar Åsbogatan i Ängelholm. Gatan nästan ren medan trottoaren är täckt med ren is.

Såväl kommun som region beslutar om att vissa hjälpmedel ska inköpas av den funktionsnedsatte själv.
Fri företagsamhet är bra men det krävs lag om affärslokalernas tillgänglighet.
Ägaren, Mari Sönne, till Leva Livet i Ängelholm försöker göra så gott hon kan, men får inte ha en fast ramp så rörelsehindrade utan svårighet kan ta sig in. Trottoaren är kommunens och de borde omedelbart göra entrén tillgänglig - det finns plats att göra trottoaren bredare! Det är deras skyldighet.
Kanten in till affären är 20 cm hög. Trottoarens bredd är 2,30 m bred. Vägg i vägg med "Leva Livet" har 15 organisationer för funktionsnedsatta sina lokaler, här har kommunen byggt ramp in och breddat trottoaren.

Varför inte göra det bra när man nedlägger så mycket pengar så det till stor del blir tillgängligt?

Borde det inte vara en ledstång längre ner för rullister? Ska inte den utskutande delen vid ledstången vara 30 cm?

Framför Brothers entré upphör ledstången för att ta vid efter entrén. Trappsteget ner är inte kontrastmarkerat. Måste det till olyckshändelser innan sådant åtgärdas?

De runda prickar man längre bort markerar trappstegen med, är de tillräckligt som markör för synskadade?

Vi kom hem den 14 oktober från Barcelona, som man sagt skulle vara Europas mest tillgängliga stad.

Det beror helt och hållet hur man ser på det hela. Vi fick priset för att vi huvudsakligen anmält flest otillgängliga offentliga lokaler i hela Sverige. Otillgängligheten till offentliga lokaler i Barcelona var säkert över 95 %.
Ramperna vid alla övergångsställen var otroligt branta. Taktilplattor fanns i anslutning till övergångsstället, men hur kommer man dit? Jag ställde den frågan, om man skulle följa huskroppen eller trottoarkanten - men fick inget svar. Nästan överallt var det trafikljus utan ticksignal.
Metron, bussar och spårvagnar var tillgängliga för personer i rullstol men man måste veta i förväg hur det ser ut där man vill stiga av och så får man hoppas att tekniken fungerar vilket den inte alltid gör. Jag minns inte om det fanns hållplatsutrop eller display som visar hållplatsen för hörselskadade.
Barcelona var föregångsstad i Spanien med personlig assistans för mycket gravt funktionsnedsatta under förutsättning att de själva kunde ansöka därom. Av 120.000 funktionsnedsatta var det 12 (OBS 12) som erhållit personlig assistans högst 4-5 timmar per dygn. De måste vara i ålder mellan 16-65 år. Barn, de över 65 och kognitivt funktionsnedsatta räknas inte alls.
I samband med olympiaden byggdes 6 handikappanpassade bostäder. Dessa delas av två personer, som myndigheterna bestämmer. Ett gift par förvägrades ha sex med varandra.
De flesta funktionsnedsatta lever med sina familjer. Är man rörelsehindrad kommer man inte ut eftersom det saknas hiss i de flesta bostadshus. Om familjen inte kan ta hand om den funktionsnedsatte då återstår vårdhem och det lär inte vara någon höjdare.
Såhär ser det ut i större delen av Europa. Södra Europa har varit kristet i nära 2000 år. De flesta länder räknar sig som demokratiska. De har alla ratificerat FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Spanien även den senaste konventionen för personer med funktionsnedsättning.
Jag skäms över att vara vuxen i en så vidrig värld!

Vi blev rekommenderade att se på Hörbys fantastiska valstugor. Vi körde dit. Inte en enda hade ramp men alla servades utanför stugorna, jämlikhet. V hade den enklaste, bara ett bord och solparasoll.

SPI var de som först gjorde en ramp med kontrastmarkering. De fick inte göra den längre än 60 cm. Den skulle enligt Boverkets rekommendation vara 3,4 meter. S och C följde därefter men inte M så SPI-folkvald fick säga till dem. Ramperna är för branta och M är dessutom utan kontastmarkering. Fp och Kd valde husvagn och dit kommer ingen med rullstol in.

Det har varit många turer. När vi första gången var vid valstugorna och talade med representanter för Mp, V och S, klagade vi över att det inte finns en ramp upp för stenkanten. En centerpartist sa: "Jag har talat med Tekniska kontoret och de kommer i början av nästa vecka ordna en ramp". I början av veckan kom min grannfru dit, då hade man lagt dit några brädstycken. Hon sa: "Vem ska ta sig upp här? Jag kan det inte. Ni får gärna sätta er i en rullstol och prova själva". Ingen ville. De lovade en riktig ramp. Så småningom kom rampen, bilden, alldeles för brant enligt Boverkets normer. Den 6 september, vid middagstid, var det bara SPI-representanter där. Då var rampen borta - bara brädlapparna kvar, se bild. Dålig demokrati, att pensionärer inte kan ta sig fram till sina representanter.
Endast SD hade sitt tält på en mera tillgänglig plats - bakom SPI. Hade de ställt tältet vid stenkanten hade det blivit tillgängligt då besökarna kunde stå på den lättilgängliga trottoaren. Alla valstugor kunde varit placerade på denna sida men det har arrangörerna inte förstått. Att ta sig fram på gräs är mycket svårt för personer i manuell rullstol eller med rollator.

Vid den nya rondellen på Klippanvägen vid Maxi, Ängelholm, har de tillfälligt utan funktionsnedsättning visat hur de vill kunna ta sig fram från ett affärsområde till ett annat. De tar sig fram med cykel eller till fots nedför slänten, men för såväl rörelsenedsatta eller de med orienteringssvårigheter är det totalt omöjligt och ändå ska Sverige vara tillgängligt som senast i år 2010. Hur tänker planerarna? Det skulle vara mycket enkelt att göra en tillgänglig ramp, utrymme finns. En rätt utförd ramp kan nyttjas av alla med eller utan funktionsnedsättning.

Mannen som inte kom fram tyckte jag gjort en god gärning när jag tog bort cykeln.

Cyklar och gatupratare upptar stor del av trottoaren. Hur ska personer i rullstol eller med rollator eller synskadade kunna ta sig fram.Okunnighet ligger bakom placerarna av såväl cykel som gatupratare. Hur ska man få folk att tänka mer än bara på sig själva?

Nybyggt, snyggt och prydligt MEN varför inte mera tillgängligt? Jag räknar med att högsta punkt vid rampen är ca 25 cm det skulle med 1:20 innebära 5 m lång ramp, brantast 1:12 = 3 m enligt Boverkets normer. Det finns utrymme för en längre ramp kanske mellan 1:12-1:20. Varför gör man inte detta? Hur kan byggnadsnämnd och Kommunalt Handikappråd godkänna ett sånt bygge?

Höörs kommun har meddelat mig att trottoaren är för smal för att göra en ramp så rullister skulle kunna komma in till Brödbutiken. Bilden visar att butiken mycket väl kan sätta ut gatupratare som upptar hela den del som är avsedd för gående, den asfalterade delen är till för cyklister . Var finns logiken? Nu är Brödbutiken bara ett av en mängd exempel och inte enbart i Höör. Om inte butikslokalerna räcker till får de väl hyra större och tillgängliga lokaler!

Ytterligare två anmälda objekt i Höör. Numera Höörs Begravningsbyrå och Solan Loods Böcker, som inte anses som enkelt avhjälpt hinder då Höörs kommun anser trottoaren vara för smal.

Denna länk leder till debattartikeln under DEBATT

Objekten är från Höör. Översta bilden visar Tösernas Spel & Gott. Nederst till vänster Brödboden och till höger Hårmixarna.

Denna länk leder till artikeln under Debatt

Nybyggt och inflyttat 2009. Det byggs med trappsteg upp så den som sitter i rullstol måste åka hiss 4 trappsteg. Då krävs det att man orkar hålla knappen nere under färden upp eller ner. Den som måste ha benen raka lär knappast komma in i den korta hissen. Entrédörren är öppen så kort tid att man inte hinner ta sig in eller ut.

Finns det ingen kompetens hos arkitekterna och granskande bygnadsnämnd om hur en tillgänglig byggnad ska se ut för att vara tillgänglig olika funktionsnedsättningar?

Några bilder av det otroligt vackra Bosjökloster. Under gravstenarna är nunnor begravda. Se nedan om otillgängligheten.

Nyfikna på Bosjökloster vid Ringsjön, Skåne, körde vi dit, min son och jag.
När vi anlände upptäckte vi att det inte fanns någon P-plats för funktionshindrade. Jag anade oråd.

Kyrkan, överst till vänster i bilden, var två trappsteg in som stoppade min son i elrullstol. Dessutom ett steg till från vapenrummet till själva kyrkrummet.

Nunnornas botkapell kunde han inte heller besöka. För brant ramp ner. Bilden överst till höger.

Dörren till museet, nederst till vänster och nunnornas matsal mellan 1080-1536 fanns ingen upplysning om att det skulle gå att komma in med rullstol.
Bilden nederst till höger, visar att viljan att göra museet tillgängligt fanns men kunskapen fattades. Min son kom med besvär ner och tack vare mannen på bilden till vänster så kom han upp från den medeltida matsalen.

Den mycket vackra och väldoftande trädgården som stod i full blom kunde min son bara, på grund av otillgänglighet, till viss del ta del av. Tråkigt. En guide lovade att ta upp det med ägaren så längre fram är det kanske tillgängligt även för personer i rullstol.

Viljan att göra offentlig verksamhet tillgänglig är stor men okunnigheten enorm!

Bilden visar Jernkällaren, Höör, april 2009.

En lyktstolpe och gatupratare är hinder för att med rullstol ta sig upp för en brant ramp utan ledstänger. Väl uppe stoppar man icke rörelsehindrade att komma längre in eller ut eftersom man som rullist inte kommer längre än början av uteserveringen. Trappsteg hindrar längre in.

För första gången kom vi, min son och jag, till vårdcentralen Laxen i Ängelholm.

Vi ville tala med en sjukgymnast och såg att vi skulle gå i denna korridor. Framme vid palmen skymtar jag en skylt i taket bakom palmen där det stod sjukgymnast och arbetsterapeut. Om blomsterarrangemanget (palmen) varit 1 meter hög då hade även en lätt synskadad vetat var man skulle gå.

Rehabavdelningarna 41 och 42 på Södra Sjukhuset i Ängelholm hade sjukgymnastiken för dåliga lokaler och för lite och för dåliga redskap med tanke på patientunderlaget.

Rummen var ofta för små. Det rum min son tilldekades tillsamman med en annan rullist var så smalt att det med svårighet gick att vända i rummet.

Min son måste ligga i en dubbelsäng. Hans personliga assistent hade sagt ifrån om att sätta två sängar ihop eftersom det är en lösning. De hade ingen extrasäng varför Mats fick bo hemma de dagar han var där. Mer finns att läsa under Debatt.

Terapilokalerna på Södra Sjukhuset i Ängelholm, var i minsta laget med tanke på att de flesta från Rehab går med rollator eller sitter i rullstol.

Terapeuterna tycks ha svårt att sätta sig in hur det är att sitta i rullstol eller vara intresserad av meddelanden på anslagstavlan eftersom mycket skymdes av blommorna som utan tvekan kunde placerats på annan plats.

Enkelt att åtgärda.

Vid entrén till Rehabavdelningarna 41 och 42 Södra Sjukhuset, Ängelholm, visas prov på stor okunnighet om rullisters och rollatisters möjlighet att öppna de tunga dörrarna. Armbågskontakterna blockeras av läkarens cykel på utsidan och insidan av sjukgymnasternas barr. Alla kan inte lyfta armarna så högt att de kan nå kontaktsnöret som hänger ner från taket och alla rullister kan dessutom inte resa sig upp och stå på benen .

Personalen arbetar dagligen med rörelsehindrade patienter ändå är man inte medveten om patienternas behov av tillgänglighet för att kunna leva som personer utan rörelsehinder.

Det är Region Skånes plikt att lära personalen om tillgänglighet!

Bilderna är 2008 från Klippan, Storgatan, men kunde vara lite varstans i Sverige.

Många näringsidkare vill ha sina butiker tillgängliga. Men okunnigheten är stor om hur det bör vara dessutom finns i regel motstånd i kommunerna att göra ramper. Trottoarerna är i flesta fall kommunägda.

2008-07-25 öppnas Tai In, Ängelholm.

Den före detta Villans Pizzeria har byggts om och nu med ramp. Rampens mått är: höjd från marken 340 mm och en längd på 1650 mm.

Boverkets rekommendationer är: minsta längd på 340 mm höjd, 1:12 blir 4,8 m helst eller mer 1:20 blir 6,8 m. Rullisten får hålla på rampdelen när dörren ska öppnas eftersom plattformen är för kort. Ledstång finns bara på en sida och räcket går inte ut 30 cm från rampens början. Träramper blir dessutom hala som såpa vid regn.

Räcker kontrasteringen för synskadade?

För en så stor ombyggnad måste ritning vara godkänd av Ängelholms kommun. Hur kan sådant godkännas? Vad har KHR sagt? Tar inte kommunala tjänstemän reda på vad myndigheten Boverket, som har ett särskilt sektorsansvar, rekommenderar?

Exemplet kan mångfaldigas i Sveriges 290 kommuner.

2006 när klädesbutiken Marcus ville ändra sin entré från hörnan till skyltfönster på Stortorget i Ängelholm blev det nej. Husvärden sa att huset var K-märkt. Kommunen att föreståndaren var svår att samtala med.

2008 är entrén ändrad till Stortorget. Trottoarplanet kunde ändrats planare så man undvikit bulan framför entrén dessutom är dörren tung att öppna för såväl rullister som rollatister,varför en automatisk dörröppnare vore önskvärt.

Frågan är vem som betalat kostnaden för omändringen?

Man tog 2008 bort trafikljus med ticksignaler och har gjort farliga övergångsställen för gravt synskadade.

Hur kan detta vara möjligt när Sverige ska göras tillgängligt alla dess medborgare?

Nere vid sjön i Skäralid är det bra tillgängliggjort, synd att man inte gjort det bättre uppe på Kopparhatten.

Min son, Mats, kommer inte upp. Rullstolen slirar i den lösa grusen. Dessutom svårt med trädrötter och uppstickande stenar.

Detta är åtgärdat med en fin ramp och stigar med stenmjöl, se under Bra

Affärsidkaren vill ha sin affär tillgänglig men har förmodligen inte fått ha en fast ramp. Vid affärstidens slut tas rampen in.

Kommunen har placerat en bänk så illa att man inte kan nå armbågskontakten för den automatiska dörröppnaren, som rullist eller rollatist.

2008 togs bänken bort - BRA!

Det är fortfarande inte markerat på rampen att dörren går utför ej heller kontrastmarkeringar för synskadade.

Det är stor kunskapsbrist! Kommunen har en skyldighet att informera. Vad gör Kommunala Handikapprådet, KHR?

Pyttetåget och Laxen är inget för den som sitter i rullstol.

Liknande ser man i de flesta kommuner.

Ingen ovanlig syn för funktionshindrade.

Det brukar vara från ett halvt trappsteg upp till 4 trappsteg, som i Ängelholm. Ingen kontrastmarkering för synskadade. Ändå säger alla kommuner att de vill ha turister, fast förmodligen utan funktionsnedsättningar.

Lika tillgängliga som pågatågen är - lika otillgänglig är kiosken för rullister och rollatister.

Svårt tillgängliggöra. Riv skiten och bygg nytt!

Typisk gc-väg till dagligvaruhandeln.

De unga planerarna och okunniga politiker tänker inte på att de ganska snart tillhör de äldres skara med allt vad det innebär med bland annat nedsatt kroppslig rörlighet.

De älskar pengar och gör det som blir billigast. Bilarna kör där det är plant. Fotgängare och cyklister får det backigt - svårt tillgängligt!

Rampen kunde göras längre och därmed mindre brant. Saknas ledstänger på båda sidor.

Ledstänger och kontrastmarkeringar saknas vid trapporna för synskadade.

Stockholm ska ju vara världens mest tillgängliga huvudstad 2010 - Hur ska det gå?!

Om kunskap och viljan finns är här plats för tillgängliga offentliga lokaler.

Ökad kunskap kan göra plats och hus tillgängligt.

Armbågskontakt för automatisk dörröppning finns - MEN - trösklar överallt.

Utanför finns ingen parkeringsplats för funktionshindrade och ingen 0-kant upp till trottoaren - lätt åtgärdat!

Nygjort 2007 och ändå kommer man inte fram med rullstol eller rollator.

Bör inte stolpen vara kontrastmarkerad?

Det gäller att tänka före - även i detta fall!

Svårframkomligt 2008 för såväl rullister, rollatister som synskadade.

Enkelt åtgärdat, men är ingen ovanlig syn i våra kommuner!

Affärer bör ha sina varor i och inte utanför butiken när det är smala trottoarer.

Rullister och rollatister göre sig inte besvär, 2007-12-09.

Höörs kommun anser att enkelt avhjälpt hinder är åtgärdat.

Kanske kontrasterna räcker för synskadade?

Det tog från den 31 maj 2000, sju år för att kontrastmarkera trappstegen med gul färg och sätta upp en ledstång - fantastiskt!

Rullister göre sig inte besvär. Om viljan funnits i Höörs kommun då hade det gått att åtgärda.

Pizzerian vid sidan om, i samma hus, har inte åtgärdats. Denna anmäldes samtidigt till Handikappombudsmannen, HO.

Bilderna visar svårigheten för såväl rollatister som rullister att ta sig in, 2005-11-16.

Tung dörr och skarp 6 cm hög tröskel. Inne behövs säkert kontrastmarkeringar för synskadade.

Sista bilden, Hjälpmedelsteknik Syd, Lomma, visar lösningen på tröskelproblemet.

I bästa fall kommer man 2006-10-05, som rullist eller rollatist ner för trottoarkanten i Hässleholm, men inte upp på andra sidan.

En icke ovanlig företeelse, som lätt kan ändras genom att man tänker sig för innan man sätter upp skydd vid reparationer.

Bäst vore att gå på körbanan i samma riktning med skydd och begränsning av bilarnas hastighet.

Bilden från Göteborg visar ett allt för vanligt övergångsställe, som för många rullister och rollatister är omöjligt att använda.

0-kantsdel är ett enkelt åtgärdat hinder, som från den 31 maj 2000 omedelbart skulle åtgärdats.

Övergångsställen ska även kunna användas av personer med kognitiv funktionsnedsättning och av synskadade.

kan bli bättre om den vore bredare, längre och med avåkningsskydd.

Dessutom bör tågpersonalen veta var rampen finns.

2005-09-11 var jag och min son i Båstad för att se på tillgängligheten.

På Mariakyrkans kyrkogård träffade vi en äldre kvinna med rollator som kämpande försökte ta sig fram i den djupa singeln.

På väg tillbaka såg vi kvinnan som hade fått nog av olämpligt underlag och därför föredrog att ta sig fram på den asfalterade gatan.

STF:s turiststation i Ritsem hade 2007-09-06 en bra toalett för rörelsehindrade, men för att kunna servera kunderna kaffe hade man placerat bord framför dörren vilket gjorde det omöjligt att komma fram med rullstol.

Det är svårt att bygga i Ritsem med långa transportvägar men med lite vilja skulle det säkert gå att ändra.